Idag har inget särskillt hänt. Är inte riktigt som Nellie Berntsson, hemma hos henne verkar det hända mycket kul på en dag.. En tråkig grå dag med massvis med regn. Jag har skrivit ut lite skoluppgifter men har inte orkat plugga. Jag har haft väldigt svårt att äta en lång period nu och sömnen är ingen vidare den heller. Det gör mig svagare och jag orkar inte alls med lika mycket som förut, visst äter jag helt ok, men det är jobbigt att må dåligt hela tiden. Det är nästan ingen som kan se hur dåligt jag egentligen mår, förutom mamma och pappa. Och  jag gnäller över hur jag mår 24/7 och nu har mamma tröttnat. Och precis när man mår som sämst, när man är nere på noll. Det är ju självklart då man blir kär och blir ännu mer deprimerad. Börjar nojja över mitt utseende. Och jag lovaer att jag aldrig kommer få den killen, är ju 110% säker. Har typ gillat honom sen i 5:an. Visst är det löjligt? Det är helt okej om ni skrattar:) Skrattar nästan själv. Man undrar ju vad livets mening är? Hittar ingen mening, men mamma säger att det är dom små bra stunderna som gör det. Men jag har aldrig några bra stunder, blää, vad ska jag göra?  

Blir galen på lill syrran som skriker så högt att NY kan höra.

Jeans från Lager 157 - 100:-

Linne under tröja från: Kappahl
Pris: ca 50:- ?

Vit Hoodtröja från : ? Men märket heter Milda Matilda:) Pris : ?

                                         Nemen hej på er :)                                                 
                      

Så, igår hann jag inte uppdatera. Det blev en sen kväll men den var den bästa på länge. Jag och Emilia var med varandra. Fast ALLA småbarnen hängde efter som en svans på oss, dagisfröknar.com. Men det var i alla fall väldigt mysigt att träffas. Och jag fick fina presenter också, har fyllt år. Lägger ut bilder på det senare. Senare på kvällen så kollade vi på film, eller vi höll typ på och fixa med ljud och massa sånt så vi slösade tiden på det. Killarna + Cornelia frågade om vi ville vara med på jage. Och vi sa ja, men bara för en liten stund för dom hade verkligen tråkigt. Så vi sprang runt Luddes hus och typ skrek som galningar. Och jag ryckte typ i deras garage dörr för att se om man kunde gömma sig där. Och så kom hans storebror ( han går i 9:an ) och hans pappa:O Jag trodde det var émilia och jag började skrika som en galning. Och så gick Luddes bror och pappa förbi och stirra på mig. Och jag ville bara sjunka igenom marken. Det borde verklige finnas en knapp som man kan trycka på så att man verkligen sjunker igenom marken. Skulle faktiskt vara en väldigt användbar grej, i alla fall för mig.  Gud! Nu kommer dom alltid minnas mig. Fast inte på ett bra sätt. GAAH, vad ska jag göra? Tänker aldrig mer visa mig utanför deras hus. Fast det kommer bli svårt för som bor mittemot oss. Dumma mig, dumma mig, dumma mig.