Jag trodde jag skulle orka med att skriva inlägg regelbundet och uppdatera ofta. Men vipps så var den teorin borta. Jag har super mycket att skriva men jag är så fruktansvärt trött och det blir inte kul att blogga då. Det ska väl vara kul? Åtminstone lite grann. Igår så hände det någonting som gjorde att jag bara låg i sägen och mådde super duper dåligt. Kunde inte, eller hade inte, kraften att rycka upp mig och låtsas må bra. Nä, jag är dålig på det. Men jag var med i stallet när min lillasyster red igår. Hon red för tredje gången och hon lär sig sakta men säkert. Det är bra att hon rider så att jag får chansen att träffa hästarna. Har ridit i 6 år men slutade pga olika skäl. Nummer ett: kom inte överens med hästarna. Nummer två: var för feg, kunde ej ta kommando. Nummer tre: Allt ba rasade och bestämde mig för att sluta. Men aj aj aj, vad ont det gör i hjärtat att jag slutade:( Nu undrar ni säkert varför jag inte bara börjar rida igen? Men ärligt så orkar jag ingenting just nu. What is happening to me? Är ba så down. Och idag har jag vääääärldens halsbränna och det känns som mina inälvor ska frätas sönder. Usch och fy. Idag får vi gäster, kanske skriver senare.


Puss O Kram

Har bara haft bloggen i några dar, men det går bara neråt med statistiken och det spelar nästan ingen roll hur många inlägg jag än gör. Säg om det är något ni vill ska ändras, eller kommentera om du tycker jag ska ha kvar min blogg.

                                                  
             HEJ!

Igår blev  det inga fler inlägg, mådde inte så bra. Nu har jag fått mer värk i tanden:-( Just nu så ligger jag i soffan och vilar mig. Ska strax kolla på awkward, love it!

Vad ska ni göra på lovet? Själv ska jag inte göra så mycket. Eller mammas gamla kompis och hennes barn kommer till oss på Måndag. Och på Onsdag, antagligen, så kommer Emilia till Borås:-) Hon tar bussen hit från gbg så vi ska mötas vid resecentrum och äta lunch  eller fika i stan. Rätt så nice att vara ensam hemma när man har kompis med sig hem. Så jobbigt med alla mina syskon. Har fem stycken nu. Lykke, Tove, Cornelia, Philip och Elliot. Älskar mina syskon över allt och dom går alltid först. Men ibland så blir det bara för mycket. Liksom syskon kärlek är något speciellt, men konsekveserna blir typ bråk. Jag hamnar inte i dom så mycket. Men jag kan erkänna att det är lite kul att retas med dom ibland. Förresten så kan ni väl passa på att fråga lite frågor, lite pinsamt att jag inte har fått någta. Hahaha.. Jag har typ 3 läsare elr något, men det är najs att blogga. Man liksom skriver av sig eller liksom pratar om grejer som poppar upp som man annars inte skulle prata om. Okej, lite confusing där men aja.

Strax Halloween och nu är jag 13 år, är det löjligt att gå ut då? Liskom ääälskar "Bus eller Godis", MAN FÅR JU GODIS. Fast i o försig så har jag ett stort, okej litet, hål i min tand, så det bästa jag kan göra är väl att utesluta sötsaker. Men ärligt talat, det kommer inte gå.

Idag var jag hos tandläkaren. TJOHO! Fick reda på att jag hade ett hål i fram tanden. Jag har aldrig hört någon som haft hål i en framtand? Men nu har jag det:( Jag hade märkt att tanden var grå och konstig men jag hade och har inget ont. Men jag såg själv att det fanns karies på tanden idag, men den gör ju inte ont i alla fall. Jag tänkte "nu ska jag inte äta mer sött" och nu åt jag precis en bulle. Hahahaha, dumma mej. Men nu är det bestämt att jag ska laga den och senare när jag är "redo" dra ut tänder pga för trång mun. Fick en tid en Måndag i December, jag läääängtar:(


Kommer inte bli någon bra uppdatering idag. Mår verkligen kasst idag. Kanske hörs ikväll eller annars imorgon bitti.

Puss O Kram

Ja, då var det dags igen. Ännu ett inlägg om hur jag ALLTID lyckas hamna i trubbel. Det är liksom alltid något som pågår. Ibland så undrar jag hur mina vänner mår, och dom kanske går igenom något jobbigt? Men det har ju jag inte märkt för jag är så självupptagen och låter min känsla ta över. Det är ju i de lägena som jag ska dra åt tyglarna lite till, pressa mig för att visa att jag kan bestämma över mig själv och vad jag känner. Men åter till dagens trubbel.

Jag skulle träffa en tjej från dialogcenter, och bestämde mig för att jag inte ville. Låste in mig på toan i typ 40 minuter tills mamma blev vansinnig och tvingade mig till att låsa upp dörren. Så där låg jag på badrumsgolvet i fosterställniing och skrek för att jag inte ville träffa den här tjejen. Och vipps så var de tre timmarna som bort blåsta på grund av det. Usch vad mina problem tar av min tid. Mitt liv handlar ju bara om mina problem. Alla säger att det händer alltid något bra på en dag. Även fast det är sekunder. Men jag har ärligt talat bara haft irriterade och skitsura föräldrar som tycker att jag beter mig som 4 år idag. Och nu så har jag ingen energi kvar till skolarbete eller va det nu är som jag måste göra. F*** ! Vad är det jag håller på med? Jag måste ta mig i kragen och resa mig igen. men hur ska jag göra det? Efter lovet ska jag vara helt återställd och frisk så att jag ska gå till skolan och bara ösa på med ton av läxor och häften med allt jag måste komma ikapp med. Och åter igen så kommer de lägga för mycket på mina axlar som trycker ner mig, och då drunknar jag. Jag borde nog gå om 7:an, jag klarar inte kraven i skolan, eller utanför skolan. Jag ber dig Gud, att stoppa tiden´. Då har jag lite tid på mig att läsa ikapp allt jag missat i skolan och kanske låna böcker på biblioteket om hur en 13-åring ska vara i dagens samhälle. Jag skulle kunna hålla på och rabla upp en lista till säkert 300 punkter. Men nej, alla har väl problem? Är det inte bara på film som allt är sådär bra? I regel så har dom ett jätte stort problem i början som tillslut löser sig och allt blir "levde lyckliga i alla sina dar". Dom som har det så, ni ska vara så himla glada! Imorgon blir det tandläkar besök, wish me luck! Puss O Kram

Nu är jag i en fas när jag inte riktigt kan läsa av hur jag mår. Det är så jobbigt när man är ung och mår såhär. Jag har ingen som helst acceptans över hur jag mår. Utan jag ska vara precis som alla andra hela tiden. Men jag märker ju snabbt att jag bara mår sämre av det. Jag vill inte ha special pedagog i skolan, för jag vill inte vara annorlunda. Jag har inget fel på min inlärnings teknik, får bra betyg och har lätt för att lära mig. Vad ska man göra? Mitt läge försämras hela tiden. Nu hoppas vi på förendring. Varför just jag liksom. Så himla orättvist. Det är ju säkert jätte mycket värre för som som går igenom en cancer behandling men jag vet ju bara  hur jag mår. Och jag kommer aldrig förstå hur det är för en som har cancer tills jag får det. Förhoppningsvis inte, tycker att jag mår tillräckligt dåligt.

Idag händer ingenting. Men man får väl se vad dagen har att erbjuda helt enkelt. I tidningar och internet undersökningar så säger alla att man inte ska prata om problem som man har. Men man kan ju inte gå runt och ljuga om sitt liv och få folk att tro att man lever ett helt perfekt liv? Jag mår dåligt. Och det känns som att inga andra i min ålder kan fatta.

Och jag säger inte att dom behöver förstå. Men det hade varit mycket lättare då. Jag känner att jag fastnade någonstans på vägen. Livet var så mycket enklare när man lekte häst. Man visste hur leken gick till, man lekte den och ingen tyckte att det var något konstigt med det. Nu när jag börjar bli äldre så rasar allt. Jag vet inte hur man ska vara som en 13 åring om ni fattar. Hur ska man vara? Vad ska man göra? Sitta och hänga på Quick stop i stan och snacka skit eller leka te bjudning hemma? Nej inte riktigt så men om ni kan förstå vad det är vad jag menar. Jag kan inte läsa av personer, och dom är aldrig förutsägbara. Jag är beroende av struktur och vill gärna veta allt i förväg. Men jag kan ju aldrig veta hur en kompis ska vara när den kommer ner för trappan? Den kan ju vara sur och ledsen och bara dissa en. Den kan vara sprallig och pratglad och jätte trevlig. Men jag önskade att jag visste hur personen skulle betè sig när den kom ner för trappan. Då kan jag vara förberedd och så slipper det ta massa energi av mig för så små saker. Uursäkta om det blev för rörigt. Och jag vet inte varför jag berättar men jag vill att folk ska veta hur det ligger till och jag har svårt att berätta för folk för att dom kanske tycker att jag är super konstig och slutar hänga med mig på grund av det.

Ja ni hörde rätt! NU har ni chansen att ställa frivilliga frågor och jag kommer svara på varenda en. Oavsett innehåll.

Så gör min dag och fråga på:) Har tyvärr inte bestämt när den ska sluta, antagligen när ni har frågat tillräckligt! Så fråga på, så kommenterar jag din blogg, och länkar den:)