Ja vad ska man säga egentligen. Kanske ska börja med ett hej ( det vore trevligt ) och berätta om hur jag har "levt" sen jag slutade blogga. Bar beredda på att läsa en bibel.


Efter skolavslutningen så mådde jag jätteee dåligt, och de tre första veckorna hade någon typ av magkatarr som gjorde att jag ej kunde äta:( När det äntligen hade lugnat sig så började jag oroa mig för när skolan skulle börja. Liksom, vem börjar oroa sig för det när man har 6 veckor kvar på sommar lovet?! Sen skolan har börjat så har jag verkligen gått och mått dåligt, dag ut och dag in. Och det är inte fysik sjukdom, det är psykiskt. Och jag vill inte själv inse att jag behöver mer struktur i skolan. Jag vill vara som alla andra. Jag önska det bara hade varit så enkelt som vissa har det. Alla säger shit happens. Men ångest ska inte behöva gå med varje dag heeeela dagarna i skolan. + att jag bara är 13. Jag liksom rasar ihop och är så himla trött på livet. Men kämpar för att hålla uppe modet. Min familj också. kursiv text