Idag har jag faktiskt mått helt okej. Har vart med Elliot idag igen, vi har byggt lite. Sen så lovade jag Cornelia i Måndags att vi skulle cykla, men det blev inte av, sen så lovade jag att vi skulle göra det på Tisdagen, men det blev inte av. Så idag frågade hon igen, då sa jag: Men kan vi inte spela "UNO" istället? Hon sa självklart ja eftersom hon älskar att spela. Jag känner att jag inte räcker till som en storasyster, jag vill så gärna vara med dom båda fast Philip går ju som sagt inte att vara med just nu. Jag känner som att jag lovar alla saker som jag inte håller. Så nu mera kommer dom in i mitt rum och vill fråga mig något så börjar dom alltid meningen med: Jag vet att du kommer säga nej nu men.... Med tanke på hur jag mår nu och hur allt är, så tycker jag att jag klarar mig ganska bra. Nu ska jag inte gå tillbaka till skolan, inte på ett tag i alla fall. Det sänker helt klart min stress nivå som ligger/låg på max.


Godnatt & Sov Gott

Puss&Kraaaaaam

Hejsan:) Har kanske inte uppdaterat så bra idag, men jag har haft annat att göra också. Mamma kommer strax hem med sjuka barn. Tove är hängig och dagis har någon knäpp regel, om t.ex Tove är sjuk så får Lykke också vara hemma, eftersom Lykke och Tove går på samma dagis. När Philip, Elliot och Cornelia gick på samma dagis så blev Philip sjuk en gång, då var mamma tvungen att också hämta Elliot och Cornelia. Så om Philip var sjuk i en vecka, så fick ingen av dom gå till dagis på den veckan. Wieeerd.

Jaja. Igår var det ju våffeldagen!! Fattade inte hur jag kunde glömma den! Det blev inga våfflor för mig igår då... Idag var jag i alla fall och pratade med den här killen. Det var ett ganska bra samtal ändå, även fast jag var väldigt trött efteråt.

Jag har på den senaste tiden börjat . bli sugen på sött väldigt lätt. Jag har börjat tröst äta, vilket inte alls är bra. Eller nu när jag är ensam hela dagarna så blir jag sugen på mat, chips, godis eller andra liknande saker precis heeela tiden. Jag tänker såhär: Men jag tar en liten godis. Men sen ba: Nej jag kan inte. Så det slutar alltid med att jag inte gör det. Men det är jobbigt att hela tiden känna det här suget efter chips och godis. Och när väl helgen kommer, och man äntligen kan äta lite snacks och godis, så är man inte alls sugen på det. Det är alltid så. Verkligen ALLTID.

Idag har jag tyvärr inte varit ute någonting. Ska ut och ta mig en promenad lite senare. Det har jag lovat mig själv. Jag lovade också mig själv att jag skulle jobba med mitt engelska häfte och kanske lite matte idag, men oops, det blev inte av  

Vit Odd Molly tröja, vet inte vart jag köpte den. Vet inte vad den kostade:(

Jeans från Gina: 499:-

( tro inte att jag använder dom varje dag utan att tvätta dom, hade andra jeans igår, jaja spela roll )

Godmorgon allihopa!

Igår kväll skaffade min pappa Instagram. Och han gjorde självklart det för att han ville se vad jag och Philip gör där. Jg har däremot inte accepterat hans vänförfrågan, ska jag? Han kommer väll tvinga mig så småningom. Asså det är typ super jobbigt, för nu har mamma och pappa STENKOLL allt vi gör på internet. Innan kunde man skriva på bilden man la ut: " jobbig dag idag" men nu när jag gör de så kommer dom garanterat fråga om varför jag skrev så. Eller typ " så får man inte skriva " "skriv något kul "
Aa som vadå? Typ "i love unicorns and big rainbows"

Nej men det är faktiskt väldigt jobbigt. Men jag kommer inte acceptera pappas vänförfrågan förrän han säger att jag ska göra det. Eller han kanske har Instagram för att han vill följa någon. Men vem? Pappa, 45 år, vill han typ följa Ronaldo eller messi då? Eller kanske Beyonce och Taylor swift? hahaha. Nej men ärligt. Vad ska jag göra? Dom invaderar mitt "privatliv" okej, inte riktigt privatliv, men jag vill kunna ha lite frihet. Eller det är inte så att jag skriver några som helst dumma grejer, aldrig att jag skulle. Men ändå, liksom, varje gång jag är inne på Instagram kommer jag tänka: " pappa ser vad jag gör, pappa ser vad jag gör, pappa ser vad jag gör" Eller har jag fått hela grejen om bakfoten? Det kanske inte alls är såhär. Men varför skulle pappa annars skaffa Instagram? Klart att han får göra det, men varför? Det känns bara lite.. Ja lite typ konstigt. Men det kanske det inte är.

Vad tror ni? Att han vill ha koll på oss eller bara ha Instagram för att, bara ha Instagram?

????

Förlåt för en urusel uppdatering idag. Ska försöka bättre imorgon igen. Har mest vilat mig idag, gick ut på en promenad, sen så såg jag på lite teen wolf. Vid halv sex typ så frågade Elliot om jag ville hänga med honom ut i garaget och fixa med pilbågen, jag sa självklart ja. I vanliga fall så är jag en "nej sägare". Och sen så blev vi fast där till halv åtta. Eller vi gjorde typ massa saker, eller vi typ gjorde trä pilar, som gick sönder gång på gång så vi fick börja om osv. Så tiden gick. Sen så orkade jag inte mer så jag borstade tänderna och la mig:) Inte en så intressant dag, men i förmiddags var det ju sol i alla fall. Imorgon ska jag till ett ställe och prata med en kille och mamma följer också med. Tråååkiiigt. ( asså han är typ en psykolog fast..) tro inte att jag är typ deprimerad eller nått sånt. Jag liksom bara har nån att prata ut med.

God natt! Puss & Kram

   Hejsan allihop! Idag är det Tisdag, Tiisdag är bättre än Måndag helt klart, eller? Idag händer inte så mycket. Ska snart ta och gå ut och gå. Det är så himla fint väder idag med sol och klar blå himmel.

För några månader sedan så upptäckte jag hur besatt jag var av likes på instagram. Liksom att innan fick jag 70 och nu får jag 20. Men egentligen spelar väl det ingen roll? Eller är det bara jag som känner att det är en liten tävling? Att man lägger ut en bild på sig själv, eller något annat för att sen se hur många likes man får? Det är nog bara säkert jag som känner såhär. Nu har jag äntligen slutat bry mig. Fast för ungefär typ 4 månader sedan så skaffade min lillebror instagram, han är bara 11, men jaja. Och så fick han jätte många likes, många mer än mig. Och jag tänkte: Herregud, jag måste radera alla bilder med lite likes. Men sen kom jag på mig själv att, ja, jag kanske får lite likes. Men det spelar ingen roll. Så jävla löjligt. Skratta åt mig om ni vill, säger bara sanningen om hur jag kännde/känner. Skrattar åt mig själv när jag läser detta.  

( ps, ni måste verkligen se på teen wolf. )